På Augustidressyren på Vallentuna blev det tävlingsdebut för mig och Quantina. Om man tittar på procenten så var dem kanske inge vidare... men jag är så nöjd med henne. Anledningen till att procenten blev som dem blev är helt enkelt att jag ännu inte orkar rida ihop henne i ett helt program. Det är mycket häst att rida ihop och jag orkar än så länge bara kortare stunder, vilket innebär i ett program att hon blir för lång och lite för öppen i formen. Galoppen är lättare men traven är riktigt svår. Jag tror att detta kommer att bli riktigt bra när jag lär mig rida henne. 

 

Update- Nu när jag tittar igenom det här inlägget igen lite senare så är det galoppen som är svårast och jag har lättare för traven, tänkte att dte kunde vara kul att veta ;)

 

Jag är inte särskilt lång, utan snarare ganska kort, vilket innebär att jag inte kommer att kunna rida henne på styrka och bara sitta upp och klämma om utan jag kommer att behöva lära mig att rida henne på mer teknik. 

 

Jag red på fredagen en LA:3 och samma klass på lördagen. Som jag sa tidigare så är det största problemet att jag inte ännu orkar rida henne i ett helt program. Jag orkar rida ihop henne vissa stunder men det håller inte ett helt program, vilket är synd, men jag tror att detta kommer att bli riktigt bra när jag lär mig hur jag ska rida. 

I lördagens klass så blev hon lite mer öppen i formen i traven än i fredagens klass, å andra sidan så var hon inte riktigt lika lång i lördagens klass, en kombo av dessa två vore ju bra ;) 

Galoppen är lättare, men svårigheten är att hon gärna hamnar på dubbla spår. För att rätta in rumpan igen behöver jag ju styra in den med innerskänkeln. Detta tolkar hon lätt som en byteshjälp vilket innebär att jag måste vara väldigt försiktig med det och istället trycka in bogen på henne, vilket hon inte tar lika bra. Jag lyckades alltså med att ha henne kvar i rätt galopp, vilket är en fördel. Ovant för Q att inte göra en massa byten i programmet! 

 

Hon blir väldigt känslig inne på banan och det gör att det blir ännu svårare, jag måste hela tiden tänka ett steg längre innan jag förhastar mina hjälper, då hon är så känlig så att hon annars lätt tolkar det mesta som en byteshjälp, hehe. Hon vill alltid göra rätt och är väl ganska van vid att göra byten i programmen. 

 

Överlag så är jag väldigt nöjd. Jag är inte riktigt redo för att orka rida ihop henne ett helt program ännu. Meningen med den här tävlingen var ju inte att skaffa rosetter utan det var att skaffa mig en uppfattning om hur Q beter sig på banan och bara känna efter inne på banan, jag behövde få uppleva hur hon är för att bättre veta hur jag ska träna. När man rider program så blir det så genomskinligt var man som ekipage brister, alltså vet man ännu mer vad man ska träna vidare på. Träna, träna, träna!